The Danish Girl
Igår (onsdag) var en riktigt bra dag. Först hade vi föreläsning (på norska) och efter det cyklade jag och Elin hem till mig. Dock hade vi lyssnat och läst på norska i två timmar så det blev någon slags svorska vi använde när vi pratade med varandra. Sedan gick vi på stan, jag köpte en sport-bh, ett träningslinne och en tröja. Så var det med "jag ska inte köpa mer kläder"... Men jag intalar mig själv att jag behövde sakerna, nya träningskläder behövde jag och är en bra motivation till att komma igång med träningen. 
 
När magarna började kurra så mötte vi upp Linda och åt middag på kvarterskrogen i närheten av mig och åt middag. Sedan traskade vi iväg och såg The Danish Girl med Alicia Vikander på bio. Rollen som hon blev belönad med en Oscar för. Den var riktigt bra och jag är förvånad över att de inte fick fler priser på Oscarsgalan än vad de gjorde, för den var som sagt riktigt bra! Jag kommer nu att berätta lite om filmen och om någon scen och hur jag ser på det så hade du tänkt se den utan någon alls vetenskap om berättelsen så läser du på egen risk. Kommer däremot inte säga något om slutet utan endast om handligen och en scen i mitten av filmen (typ). Utan att avslöja för mycket så handlar filmen (som är baserad på en sann berättelse) om den danske, transexuella konstnären Lili Elbe. Alicia Vikander hade en störr roll än jag trott, hon spelar Greda Wegener, frun till konstnären Einar Wegener (spelad av Eddie Redmayne) som sedan blir Lili Elbe. Berättelsen berör verkligen och visar också hur transsexuella behandlades för lite mindre än hundra år sedan. Men det är också denna händelse som är en del av början till hela HBTQ-rörelsen, om jag inte har helt fel?! Rätt mig om jag har fel! 
 
I filmen finns det en scen där de ska bota Einars transsexuella sida (Lili) genom strålning. Jag började tänka på hur vi ser på strålning idag (som farligt!). Sedan gick mina tankar vidare till att de på den tiden trodde på dessa behandlingar och inte visste vilka konsekvenser de kunde få. Mina tankar vandrade sedan vidare till att vi om hundra år troligtvis kommer att se tillbaka på våra behandlingar nu och kanske tänka "vad fan höll läkarna på med 2016!!!".  
 
 
Hej hej! 
 
Jag åt gyros, så gott! 



Att cykla hem genom ett ganska så lugnt Uppsala och känna sig som hemma fast samtidigt som att jag fortfarande lever i någon drömvärld och snart kommer att vakna upp hos familjen i Stockholm. Ändå en ganska bra känsla! Jag gillar definitivt den här staden!