Livet.
 
Livet har inte varit lätt under de senaste veckorna. En händelse som inträffade för snart två år sedan har satt djupa spår och jag få nu hjälp med att sortera ut mina tankar och känslor. Samtidigt fick jag mitt hjärta krossat i miljoner bitar. Ett avslut som ingen av oss ville men det blev som det blev. Som grädden på moset har jag haft några tuffa kurser denna termin och kurser släpandes från förra som tyngt ner min motivation rejält. Det är nu jag börjar se ljuset i tunneln. Jag är långt ifrån hel, jag ser det som en lång process men det känns lite, lite lättare.

 

Jag har gått från att gråta i kön till kassan på ica, gråta på tåget till och från Stockholm, inte kunna äta, spy pga alla känslor och konstant illamående till att skratta högt med nya och gamla vänner, kunna äta en normalstor måltid (och lite till) och gå en dag utan tårar. Visst går det upp och ner! Det är dagar där gravitationen känns ovanligt tung, där jag bara slits mellan vad jag vill och vad jag känner och jag bara vill ligga under en filt och gråta. Men det finns också dagar där jag umgås med vänner över några öl och skrattar tills kinderna värker, där jag går till skolan och känner att dagen kommer att bli bra och dagar där jag tar mig ut i motionsspåret och känner energi. 

 

Det får ta den tid det tar! Jag är beredd på att jag kommer att ha dippar. Jag kommer att falla men det kommer att bli lättare att ta sig upp. Nästa vecka har jag två tentor, en om medeltiden och en i svensk språkhistoria (släpandes från förra terminen). Tankarna fokuseras just nu på vikingar, kungar, kyrkans inflytande på det medeltida samhället, islams uppkomst och spridning och det mongoliska rikets spridning. Håll tummarna på att tentorna går bra!