Alice

Det eviga letandet
Jag har alltid förespråkat sköna kläder. Alltid! Att sätta på sig ett plagg som känns obehagligt eller på något annat sätt får mig att känna mig obekväm skulle jag inte få för mig. Jag kommer ihåg att jag på mellanstadiet ofta hade på mig olika t-shirts, ofta hade de något coolt tryck på sig och var från affärer som Stadium. När jag en dag såg en av killarna i klassen bära exakt en likadan t-shirt som jag höll jag på att skämmas ihjäl. Jag ville bara sjunka genom jorden eller bli onsynlig. Den var ju från killavdelningen och nu när vi båda bar samma plagg blev det så tydligt. Egentligen var det ju ingen big deal men i den åldern, när man försöker att hitta sig själv och så, var det extremt jobbigt. 
 
Jag minns att jag i högstadiet hade ett annat plagg som även det var från killavdelningen. Jag fick anonyma kommentarer som inte var så vänliga här på bloggen om detta plagg och jag slutade att använda plagget (som för övrigt var ganska dyrt). Jag kände nog att jag stack ut som det var redan och lät kommentarerna vinna. Att vara den som stundtals blir trakasserad och utsatt av att få grejer saboterade räckte för mig. Jag ville då bara försöka att vara en i mängden och passa in men samtidigt vilja vara mig själv, vilket krockade ibland. 
 
Det är så synd när man begränsar sig själv för att "passa in". Det ska man aldrig behöva göra! Det som hände i grundskolan var ju inte mitt fel, det var de andras syn på vad som var "rätt" som var helt fel! Men jag förstod också hur den yngre Alice tänkte, hennes osäkerhet som ibland dök upp när det kom på frågor som denna. Man vill i den ålder på något sätt bli accepterad av de andra barnen och passa in utan att någon ska hacka på en. Och jag vet att jag inte är ensam om detta och det behöver inte handla om kläder utan om en mängd olika faktorer som leder till att personer inte vågar vara 100% sig själva. 
 
Jag har länge letat efter en fanellskjorta som inte är rutig. Kravet var att den skulle vara lite oversize och enfärgad. Affär efter affär har gåtts igenom utan resultat. Det har varit omöjligt! Oversize var ett enkelt krav men kravet om att skjortan endast skulle ha EN färg var fan tufft. Jag har till och med sökt på klädmärkens hemsida för att se om kontaktuppgifter funnits så att jag skulle kunna frågat om jag antingen kunnat ge förslaget om att de kunde tillverka enfärgade fanellskjortor eller kanske förslaget om att jag själv kunde få designa en. Detta utan resultat (främst för att jag inte funnit kontaktuppgifter, haha!). Efterfrågan finns ju men det finns väldigt få produkter på marknaden. 
 
Igår fann jag den! Den enfärgade fanellsjortan för ett rimligt pris gömde sig inne på Weekdays herravdelning. Så idag gick jag dit, bestämde mig för ett exemplar i mörkröd färg, provade den och köpte den. Jag har aldrig varit en supporter för klädavdelningar som varit uppdelade utefter kön. I vissa fall förstår jag (exempelvis skor då fotknölarna är i olika höjd på tjejer och killar), men kläder? En skjorta är en skjorta och känner du dig bekväm i den så ha på dig den. Vi måste sluta upp med att tänka på vad andra tycker och tänker. 
 
 
Tankar på stranden

Idag fredag har vi spenderat en hel del tid på stranden. Jag parkerade mig på solstolen och gick bara därifrån om jag verkligen behövde (alltså typ toalettbesök). Vid lunchtid gick vi tillbaka till hotellet (äter frukost, lunch och middag då de har bland den godaste maten jag har ätit här!), åt lunch och vilade en stund innan vi gick tillbaka till våra solstolar för ytterliggare några timmar i solen. Har dock varit extra försiktigt och varit väldigt noga med att smörja in mig så jag har för en gång skull inte bränt mig, heja mig!

Kag har dock inte bara legat på en solstol och tittat upp i himelen. Jag har bland annat lyssnat på Ahmad Khan Mahmoodzadas sommarprat. Ahmad är skådespelare och spelade huvudrollen i Flyga drake (läste boken den sommaren den var populär, så bra bok!) och blev i och med hans roll tvungen att fly från sitt hemland Afghanistan helt själv när han var 15 år gammal. Han hamnade efter en lång tid på flykt i Sverige. Tårarna var nära att komma flera gånger under hans berättelse. Det är så orättvist att vissa ska ha det så förjävligt att de måste fly från det som borde vara trygg och säkert, att de ska behöva lämna familj och vänner för att kunna få ett normalt liv utan att behöva vara rädd för sitt liv. Jag tänker på alla miljontals människor som idag är på flykt och lämnat sina hem för att försöka få det bättre. Jag tänker också på alla dom som inte kan fly utan tvingas stanna kvar. Jag kan inte sätta mig in i hur det måste känna, men det känns orättvist. Världen kan vara en sån hemsk plats! Det är i alla fall ett viktigt sommarprat som ni alla borde lyssna på! Ahmad är just nu aktuell i icareklamerna så ni kanske redan känner till honom? In och lyssna i alla fall, tycker att han var tiktigt duktig!

Sedan har jag fortsatt att läsa min bok. Det var ett bra tag sedan jag läste på engelska och det går framåt, det blir lättare och lättare för varje sida. Jag kommer förhoppningsvis snart in i det igen för jag tycker att det är roligt att läsa en bok på engelska om det är det språket författaren skrivit på. Sen vill jag ju bli bättre på engelska då jag känner att jag försämrats sen jag läste det i gymnasiet. Språk är verkligen en färskvara som man måste ta hand om. Spanskan är ju nästan borta, eller vissa saker kommer jag ihåg men det tar lång tid att komma på saker som borde vara självklara. Men jag har haft lite nytta av den här i Italien, men att vara här får mig också att vilja kunna prata italienska för det språket är verkligen så fint! Haha, det är många språk som jag skulle vilja kunna bara sådär. Tyvärr fungerar det inte riktigt så!

Skogspromenad
Ibland behöver man en podcast och en långsam promenad i skogen för att få livet i balans igen. Det var vad som behövdes igår. Att kunna stanna mitt på stigen se vitsipporna växa några meter längre in i skogen och kunna lägga sig mitt på marken för att få en bra vinkel utan att ett sällskap ska sucka och säga att man ska skynda sig på. Att ha tid att vänta på att joggaren är utanför bilden innan man trycker av för en bättre bild. Att ta en bild för att sedan granska den och ta ett halvt steg åt sidan för att ta en till för att se om vinkeln blev bättre. För att någon sekund senare ändra slutartiden från 100/1 till 80/1 för att se hur det påverkade stämningen i bilden. Detta mina vänner är terapi för mig. Detta får min hjärna och sinne att må bra. Maj kommer nog alltid att vara min favoritmånad. Det är nu livet i naturen blomstrar och det är nu livet återkommer.