Alice

Tillbaka

Jag är tillbaka. Under sommaren när jag jobbade och slet som brevbärare hade jag så lite energi över till annat. När jag kom hem ville jag i stort sett bara sova och under helgerna var min sista vilja att sitta och vara kreativ med bild och text framför en dataskärm. Samtidigt som jobbet fortlöpte kände jag att jag ville ta en paus från sociala medier. Tanken av att se alla vänner ha semestrar hit och dit gjorde mig så illa till mods… Jag ångrar inte mitt val av att jobba på Postnord, absolut inte, men i efterhand vet jag att jag skulle behövt mer semester innan jag tog mig hem till Uppsala. Dock hade jag inte så mycket val heller. Jag fick anställningen sent och var därför nästan tvungen att tacka ja.

 

 

Väl i Uppsala startade jag direkt igång arbeten med höstterminens lärarinspark tillsammans med de andra tre generalerna. Det var först arbete med utbildningen för våra faddrar och veteraner (som innehöll föreläsningar om normer och alkoholvanor och sedan pratade vi om våra förväntningar och tankar). Efter några dagar drog insparken igång. Den 24 augusti var det introdag där tema och lagen presenterades, dagen efter var det fredag och aktiviteten musikquiz på Värmlands nation stod på schemat följt av förfesttävling på lördagen och så vidare. Veckorna har rullat på, aktivitet efter aktivitet. Studier på dagarna, aktiviteter och nationer på kvällarna. Vissa dagar var vi såklart ”lediga” men då tog vi tid till att planera eller lösa problem som dykt upp på vägen. I lördags var den stora dagen här. Det var dags för vad vi kallar för sexa. En ”fulsittning” där alla klär ut sig till lagets tema, spexar, äter mat, sjunger lagens ramsor, andra ramsor, sånger, listan kan göras lång. Det är en mindre formell sittning helt enkelt och den stora finalen. 

 
 
Musikquiz med minst 250 personer (minns inte hur många vi var) på Värmlands nation


Lördagens utgång var nog en av de bättre jag haft. Insparken har varit tuff, det måste jag erkänna! Det har inte alltid varit lätt men vi har haft så kul på vägen också! Under dessa veckor har jag lärt känna så många fina människor. Många har varit med under tidigare insparkar (som den vi anordnade i vintras) och andra har varit med nu. Men när jag under lördagskvällen kom ner från middagen hittade en av de nyfunna vännerna stå vid ett av dansgolven se mig och ropa ”du gjorde det!” och sedan räcka över en flaska med öl och ge mig en kram kände jag stoltheten inom mig. Jag har (tillsammans med tre andra) lyckats planera och utföra en av Uppsala universitets största insparkar. Det hade såklart inte gått utan alla faddrar och veteraner (eller reccar, som vi kallar förstaårsstudenterna)! Sedan dansade jag med, för i år, nya vänner. Skreksjöng till alla möjliga låtar. Skrattade tills kinderna gjorde ont.

 
 
 

Kvällen avslutades på BK (sämsta beslutet en av mina vänner tagit, låt oss inte gå dit igen) och sedan en promenad genom stan medan vi snackade om allt möjligt, för att komma hem till en ganska stökig lägenhet. Städning har inte direkt varit prioritet under de senaste veckorna. 

Jag trodde att känslan efter insparken skulle vara tomhet efter att ha umgåtts med människor konstant i fyra veckors tid, men jag känner bara glädje. Glädje över att ha fått denna möjlighet. Glädje över att ha träffats så fina människor. Glädje över att detta bara är början på något större. Men framför allt känner jag glädje och stolthet över att det är så många fina människor som valt att utbilda sig till just lärare. Utbilda sig till världens bästa och viktigaste yrke!

Samtidigt har jag börjat studera ett nytt ämne, historia. Så kul att få plugga något annat än svenska och få lära känna nya kursare! Har några som jag pluggat med tidigare men de flesta är nya. Tror att vi kommer att ha några fina år tillsammans framöver!