Alice

Det tre första jobbveckorna
Jag är nu inne på min fjärde vecka som brevbärare. Anledningen till att det ekar tomt här på bloggen är för att jag blir så extremt trött efter jobbet så att jag går hem, somnar, lagar mat, äter och sen går och lägger mig igen. Haha! Inte så glamoröst liv direkt men det får vara så! Tänkte (när jag ändå skriver om jobbet) snabbt summera arbetsveckorna: 
 
Vecka 1 (4/7- 7/7): 
Den första veckan kan beskrivas med ett ord: träninsvärk... Mina vadert var döda. Har aldrig haft sån brutal träningsvärk förut, haha! Kunde inte sitta still en längre stund för då kunde jag knappt gå efter ett tag. Men den gick över efter någon vecka. Denna jobbvecka lärdes jag upp av han jag är vikarie för så det var rätt lugnt. Vi delade på husen och behövde inte direkt stressa. Samtidigt tyckte jag att el-cykel är fantastiskt! Man får hjälp i uppförsbackar och det är inte lika tungt, jag testade att slå av elen och hjälp vad mycket tyngre det blev med all post... Jag blev dock väldigt trött efter jobbet och sov den mesta av min lediga tid.
 
 
Vecka 2 (10/7- 14/7): 
Första veckan där jag jobbade själv. Måndagar och tisdagar är nog värst då man förutom den vanliga posten delar ut reklam och Mitt i-tidningar. Det blev en hel del övertid och väldigt långa dagar. Men ju närmare helgen vi kom ju snabbare blev jag med sortering och kammning (när vi sorterar upp breven i fack för att sen plocka ner dom i den ordning de ska delas ut). Träningsvärken försvann och kroppen anpassade sig för att springa i trapporna. Kände också att jag började snacka mer med kollegorna och kunde hänga med i postenskämt och även dra några själv. Började i slutet på veckan få in ett flow med alla brevinkast och är (fortfarande) irriterad på att vissa är så små. Detta kopplar jag till att det faktiskt var mest brev som skickades förr då de satte dit dörrarna. Började komma över "juste-denna-port-stadiet" vilket var skönt!
 
Cyklar en bit på Vallhallavägen varje dag 
 
Vecka 3 (17/7-21/7): 
De interna postenskämten började rulla på och jag hade ingen träningsverk alls. Samtidigt märkte jag hur sorteringen av posten gick snabbare och snabbare vilket också gjorde att jag kunde sluta i tid. Började få mer kontakt med kollegorna vilket är roligt. Bildminnet började sätta igång och jag kan nästan se diverse brevinkast på dörrarna framför mig när jag sorterar. Jag började fakiskt njuta av jobbet då jag inte behövde stressa så mycket.
 
Ett av kvarteren jag har på mitt distrikt. Känns som att man beffinner sig i typ en stad i Storbritannien :) 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress